Under 1830- och 1840-talen utkom en stor del av skönlitteraturen på svenska i form av prisbilliga häftesserier. Den kommersiellt inriktade utgivningen lockade nya grupper att köpa och läsa romaner och utgjorde snart ett hot mot den traditionella bokmarknaden. Om denna s. k. skillingslitteratur skrev J. K Askelöf 1838 en upprörd artikel i Svenska Minerva: ”Hvarje vecka utsändes en synda­flod af Läsebibliotheker, Kabinetsbibliotheker, Potpourri, Lördags­magasiner och hvad de alla heta.”
   Lars Johan Hierta, Aftonbladets grundare, hade 1833 tagit det förs­ta steget med sitt Läsebibliothek inriktat på översättningar av kända europeiska författare. Men hans framgångsrika affärsidé fick efterföljare. I mitten av 1830-talet blev N. H. Thomsons Kabinetsbibliothek en värdig konkurrent. Till skillnad från Hierta satsade Thomson alltmer på svenska original. Boktryckerifirman Östlund & Berling i Norrköping utmanade från 1845 i sin tur Thom­son med sitt Originalbibliothek. Thomsons motdrag blev Nya Svenska Parnassen – en samlad satsning på nyskriven svensk originallitteratur med Emilie Flygare-Carlén som romandrottning.
   Den unge Albert Bonnier trädde 1846 in på scenen med sin översättningsserie Europeiska Följetongen. Konkurrensen mellan förlagen bidrog till dynamiken på bokmarknaden. Häftesserierna kom att utgöra en miljö för en ny typ av författare – marknadsförfattaren. Inte minst fick ett betydande antal kvinnor härigenom en möjlighet till publicering och försörjning.

Uppslag ur boken här